1. Explosiva och oflexibla elever-en utmaning som kräver förståelse Mia Nykopp Neuropsykolog Pikkujätti läkarstation i Kampen och Hagalund mia.nykopp@pikkujatti.fi

2. Källor Dr. Ross Greens bok ”Explosiva barn”, Cura förlaget, 2003 och ”Lost at school”,2008 R. Green är doktor i klinisk psykologi och arbetar både vetenskapligt på Harvards Universitet och praktiskt med familjer och barn i sin klinik ”Collaborative Problem Solving Institute”

3. Källor Barnpsykiater Raisa Cacciatore: Aggression portaat -opetusmateriaali kouluille, Opetushallitus 2007 Kapinakirja -aggressiokasvattajan käsikirja-koululaisesta aikuiseksi, Väestöliitto 2009

4. Executiva funktioner Betyder förmågan att påverka sin verksamhet dvs. planering, självreglering, utvärdering Sammankopplat till språkliga färdigheternas utveckling Små barn behöver vuxna som modell och deras muntliga styrning, men stegvis styr barnets ”inre tal” dess verksamhet Problemlösning – ”tänka högt”: vuxna ger muntligt modell för olika tankestrategier- barnet imiterar högt-metakognition

5. Trafikljus (Siponen 2005) Röd: stop, stanna, lugna dig! Känn igen din ilska eller rädsla, men reagera inte genast. Gör inget förrän värsta känsla är över. Gör vad som helst annat..andas lugnt, ”morra”, hoppa jämfota, räkna till tio. Gör inget åt själva saken!

6. Forts. Gul: vänta! När din hjärna börjar fungera och du kan tänka på annat än din känsla kan du börja tänka. Vad hände, varför känner du som du gör, vad har du för alternativ och vilket är det mest ”lösningsinriktade” valet? Hur kan du uttrycka dig bäst? Grön: verkställ din plan, pröva dig fram.

7. Executiva funktioner enligt Ross W. Green-känsloreglering Skifta mellan olika kognitiva sammanhang (växla mentalt från en föreställning till en annan) övergångssituationer Organisering och planering (automatik)vardagliga problem/frustrationer Arbetsminne(utföra flera tankeoperationer samtidigt)tre filer öppna samtidigt- problemdefinition,eftertanke,förutseende Särskiljande av affekt (förmåga att separera tankearbete/känsloreaktion för att lösa ett problem)tänka klart i frustrerande situationer

8. Orsakar oflexibelt-impulsivt beteende /”fastnar” Svårigheter med executiva funktioner syns ofta som bristande beteendekontroll dvs. självreglering Trots, växlande sinnesstämningar, bristande impulskontroll, explosivitet Executiva funktionerna utvecklas inte ifall man endast försöker få förändring via belöning och bestraffning (t.ex. beteendet på rasterna i lågstadiet)

9. Oflexibla-explosiva barn Normalt minskar barnets trotsighet med åldern på grund av att flexibilitet och frustrationstolerans är färdigheter som utvecklas Vissa barn kommer inte ur trotsåldern och deras beteende är icke konsekvent både gällande tänkande och beteende och omgivningen har svårt att se orsak-verkan förhållanden – raseriutbrotten kommer utan direkt orsak?

10. Uppfostringsmetoder vanliga uppfostringsmetoderna fungerar inte: förklara, resonera, uppmuntra, lugna, avleda, ignorera, belöna och bestraffa om barnens beteende tolkas som planerat, viljestyrt och målmedvetet sätter man etiketter som ”manipulativ”, ”krävande”, ”envis”, bortskämd”, ”kontrollerande”, ”trotsig” vanliga strategier: ”sätta gränser”, ”lära barnen vem som bestämmer”

11. CPS Collabortive Problem Solving I CPS-modellen skall lösningarna beakta alla parternas behov CPS-modellen kan man lika bra använda med barn som är känsliga, undandragna, hämmade och nedstämda CPS-modellen är praktisk och målet är att minska den konfliktfyllda växelverkan

12. Empati Det lugnar ner barnet!!! ”Vad är det”! Whats up! Betyder inte ”nej” eller ”jo” dvs. ingen lösning utan lugnar ner Barnets behov lyfts fram med exakt samma ord ”du vill ha en glass” (reflekterande lyssnande/medkänsla) Inbjudan :”låt oss tänka hur vi kan lösa det här”, empati är lösenordet eller koden till barnets ”hjärna”

13. A, B och C-plan Tre mål som är avgörande för att hjälpa barnen A. bibehålla vuxna som auktoritetsfigurer B. lära ditt barn färdigheterna flexibiltet och frustrationstolerans C. ha kännedom om barnets begränsningar

14. A-plan Den vuxne sätter upp förväntningarna enligt sina behov som barnet skall följa ”Nej”, ”Du måste” eller ”Du får inte” Säkerhetsfrågorna är alltid i denna plan för riskfyllt beteende är inte förhandlingsbart och är värt ett genombrott

15. C-plan I denna plan minskar risken för barnets raseriutbrott för den vuxne slutar att bygga upp förväntningarna utgående från sina egna behov Den vuxne konstaterar: ”Okei”! Det betyder inte att den vuxne ger efter Det minskar på barnets allmänna frustrationsnivå

16. B-plan B-plan är det samma som CPS-modellen Man förhandlar fram en lösning som tillfredställer båda parterna Vuxne fungerar som guide/coach och tänker till en början högt istället för barnet och visar modell – för barnet kan tänka klart först sedan någon fått honom att svalna - vuxna fungerar som ”surrogat frontallob” för barnets kognitiva förmåga sjunker drastiskt i kris

17. CPS-modellen CPS-modellen är inte en ”teknik” och ger inga snabba lösningar till problemen det är en process som tar tid och barnet lär sig småningom via hundratals upprepningar nya sätt att lösa problem och mera flexibelt tänkande, lär sig att förbereda sig och förhandla före utmanande situationer

18. Fyra trappors modell för ”sakliga” gräl För situationer när man måste dra en gräns utan att såra eller orsaka raseriutbrott: 1. Beskriv varför du är arg (utan att beskylla) Undvik orden ”alltid” och ”aldrig”, koncentrera dig på det som barnet gjort t.ex. ritat på väggen

19. Forts. Fyra trappor 2. Berätta hur det känns med jag-meningar, ”Jag är arg” inte ”Du gör mig rasande” (väcker skuldkänslor och ilska), korta meningar, inga förklaringar utan säg t.ex. väggen målades just och det irriterar mig att den är förstörd 3. Tydliggör vad du förväntar dig att barnet skall göra tex. ”Jag vill att vi putsar väggen tillsammans” 4. Berätta vad det är för nytta med att samarbeta, uppmuntrande utan ironi t.ex. ren vägg trevligare för alla, i fortsättningen kan du rita på papper

20. Uppbyggande, konsekventa och trygga sätt att gräla Berätta din egna känsla (”jag är mycket sårad när du gör sådär”) Lyssna (”vad tänker du?”) Berätta din egna åsikt (”jag har en annan åsikt”) Uppbyggande förslag (”jag önskar att du gör så”) Respekt (”jag ser saken på ett annat sätt”) Avtal (”tycker du inte också att det skulle löna sig att göra såhär?”)